jag skulle nästan kunna tro att alla som läser de här kommer ihåg sin skolavslutning i nian, eller har jag fel?

Jag kommer iallafall ihåg det som om de vore igår.

gud asså det var nog en av dem jobbigaste dagarna i mitt liv.

Innan man kom till skolan så va tårarna på väg, fast jag vet inte riktgit vissa man pratar med tyckte att det inte var jobbigt alls dem var bara glad att slippa skolan, men det var inte jag..

tur var det väl iaf att man hade vattenfast mascara den dagen!

och nej.. de här inlägget var inte till för att jag skulle berätta om min skolavslutningen som typ var för ett år sedan.

men redan då så visste jag att allt skulle förändras, jag skulle aldrig gå till mitt skåp igen, aldrig gå på dem där lektionerna, aldrig gå till skolan för att jag verkligen var tvungen till det.

och nu tänker ni säkert ''men gud vilken tragisk människa'' och ja kanske? ni kanske har rätt om det. 

Men saknar inte ni era kompisar? ni vet barndoms vännerna som man hade alla fina minnen men och som sa ''vi kommer alltid vara vänner'', ''vi ska bo tillsammans'' och allt annat dem sa. 

Men som bara blåste med vinden den dagen, man har knappt hört något ifrån dem, inte ens ett hej när dem går förbi dig på stan, inte ens ett endaste litet sms..

och som de snille du är så tänker du säkert nu ''men de är ju nu man inser vilka ens riktiga vänner är..''

så klart det är nu man gör det, men det hjälper inte, man saknar dem ändå, man gör allt för att träffas, men hur mycket kämpar dem som man själv gör? ja du ingenting! 

och nu kommer du väl med den smarta idén om att man får nya vänner på gymnasiet. 

ja självklart att man får, men dem har inte upplevt minnen med dig och ja man kan skapa nya minnen, men vem orkar ändå att berätta om sitt liv typ.. okej man måste inte det men då känner man ju inte riktigt varandra om man inte vet något om deras förflutna. 

och den där sanna vännen som fortfarande är kvar från din barndom.. ja den personen har man knappt tid med på grund av att man inte går på samma skola, man har olika scheman, man hittar nya vänner, man får helt plötsligt pojkvän som styr deras liv.. 

osså sist men inte minst så kommer alla prov och allt annat..

så jag säger bara en sak.. gymnasiet som du drömt om som du tänker ''oh, tänk när vi börjar där och där och livet blir si och så och sen blir det så mycket enklare och blabla..''

glöm bort det livet på gymnasium och pain in the ass! 

sen om ni har killkompisar och dem är singel och sedan hittar flickvän så kan ni typ säga byebye till dem också för dem lämnar alltid en, antingen så går de fort som bara den eller sakta men säkert. 

enjoy your day and have a good life!